Gästspel: IN och UT

Varför jag inte brukar räkna prylar 

Jag tillhör inte den växande skaran som räknar prylar som köps in och kastas ut ur huset. Det tar tid och skapar ett onödigt fokus på saker. För mig är det helt ointressant hur många bunkar, handdukar eller blusar jag äger.

För mig är det viktiga funktionen. Jag vill ha en vardag där sakerna är hjälpmedel, inte mål i sig. Jag vill inte se det som en fritidssyssla att shoppa eller ägna en hel helg åt att rensa på vinden, som så många gör. Istället tänker jag i processer. Om en syssla, t.ex. hänga tvätt, klä sig på morgonen, gå ut med hunden eller plocka ur diskmaskinen, tar lång tid eller känns krånglig och gör mig irriterad så beror det nästan alltid på att där finns för många prylar. Som är i vägen. Att processen att plocka ur diskmaskinen inte är tillräckligt smidig är för att det står för många skålar i skåpet där jag ska ställa glasen, så glasen får inte plats och jag måste då flytta skålarna. Men det finns inte plats att ställa ifrån sig på diskbänken för där står vattenflaskorna som inte har någon given plats i skåpen än, eftersom skåpen i sin tur är fulla med saker vi inte använder – och så vidare i vad som ibland känns som en oändlighet. När jag upptäcker sådana processfel försöker jag rensa, skoningslöst. Det här tänket leder, precis som att räkna saker, till en större försiktighet vid inköp. Jag tvingas tänka efter; var ska prylen ”bo”? Kommer den vara i vägen? Kommer den användas tillräckligt för att motivera minskat levnadsutrymme?

Vad som kommit in

Senaste året har jag rensat som en galning och även om det finns mycket kvar att göra så börjar jag känna mig hyffsat nöjd med min jobbgarderob. De flesta plaggen passar varandra i färg och form. Jag saknar fortfarande vardagskläder som jag kan gå till mataffären eller ta en fika hos en kompis i utan att skämmas, men det är jobbgarderoben som kommer göra skillnad i tid för vardagen framöver. Så inför min jobbstart har jag och familjen varit på Vingåker och köpt kläder att komplettera med. Det blev två kostymer, kavaj och byxa från TIGER, en i grått och en i svart svart. En ljusblå skjorta och ett par jeans. Kostymerna är perfekta; bra kvalitet som passar till nästan allt övrigt i garderoben. Total kostnad var 4 900 kr, plus bensinkostnad ca. 200 kr (som ska ses i ljuset av att även min man köpte lite kläder). Hade jag köpt samma plagg i affären i stan hade kostnaden blivit över 10 000 kr.

img_0780
Kvalitetskostymer i bra passform som kan användas till allt annat i garderoben under många år – självklart till nedsatt pris 😉

 

Och det som kastas ut

Men det fanns en hel del i garderoben som inte passade in. Sånt som i och för sig är snyggt och helt, men i helt fel färger för att passa resten av garderoben eller som sitter lite, lite fel och därför inte används. Har lagt ut det på nätet och tyvärr fått väldigt lite pengar i försäljningen, men det känns ändå bra att det kommer till användning. Det som inte säljs kommer faktiskt skänkas bort (trots mitt missnöje mot det) så att vi får levnadsplats här hemma.

IN:
2 kavajer
2 byxor
1 skjorta
1 par jeans

UT:
1 kavaj
2 klänningar
1 BH
1 par skor
1 par byxor
3 skjortor
3 koftor
1 blus
1 cykelhjälm

Annonser

Om varför det är bättre att sälja än att skänka

I minimalismpodcasten Slow your home pratar Brooke McAlary i avsnittet Everyday slow living for the ”normal person” med Ellen Ronalds Keene om att rensa ur bland sina ägodelar. De diskuterar hur man bäst gör sig av med sakerna; skänka, sälja eller slänga. De menar att man redan bestämt sig för att inte äga en viss sak och sagt hej då. Den ekonomiska vinningen i att sälja småsaker är liten i förhållande till arbetet med försäljningen som ibland dessutom kan dra ut på tiden. De råder därför sina lyssnare att skänka bort sådant som är värt mindre än kanske 1 000 kr till välgörenhet hellre än att försöka sälja dem på loppis eller onlineauktioner.

Jag håller inte med.

Vissa typer av prylar, till exempel kläder av billigare slag och leksaker, finns i stort överflöd i världen. Det som skänks kommer inte andra till godo, helt enkelt för att det finns för mycket redan, och en hel del skeppas till fattigare länder där det läggs på hög -sophög. På vissa platser har den inhemska klädproduktionen slagits ut helt på grund av de mängder billiga slit-och-släng-kläder som välvilliga välbeställda västvärlden skänker bort utan eftertanke. Sakerna blir herrelösa sopor och den nyomvända minimalisten i utrensningstagen hade lika gärna kunnat slänga prylarna i hushållssoporna.

Om man istället anstränger sig för att sälja sina småsaker ger man dem en ny ägare. Det som säljs på Tradera för en ynka krona köps trots allt av någon som vill ha just den prylen; som sökt fram den och är beredd att betala frakt och vänta på leverans. Där igenom har saken garanterat fått ett nytt hem och den som rensar ur har tagit ansvar för sitt tidigare konsumerande. Man har undgått att åter igen låta det monetära värdet styra ens agerande och istället gjort det moraliskt riktiga.

Vad tycker du?

 

Mitt bästa förvaringstips

I perioder har jag med stort engagemang försökt bekämpa mina egen röra med förvaring och organisering. För många år sedan, när jag var student och bodde på 15 kvm, satte jag mig på cykeln och tog mig till en skobutik mitt i Stockholms smetigaste smet. Där frågade jag efter överblivna skokartonger till skänks. Jag köpte omslagspapper och rosa blanka tygband, fotograferade alla skor och framkallade bilderna. Sen gjorde jag uppiffade skolådor som jag klistrade fast fotona på. På så sätt visste jag exakt vilken låda som innehöll vilket par skor och fick en enhetlig förvaringslösning. Det var fantastiskt, i några månader. Sen började förfallet; jag köpte nya skor, som inte hade någon låda. Något av de gamla paren gick ur tiden och skor hamnade så i fel låda. Och ett annat problem kvarstod; skorna upptog precis lika mycket av min mycket lilla plats som innan.

Idag var jag i utrensningstagen och gav mig på min fina skoförvaring från studenttiden. Förra sommaren rensade jag bland skorna. Då hivade jag skor från tonåren, som antagligen fått vara kvar främst av sentimentala skäl. I somras rensade jag bort säkert tio ytterligare par som var uttjänta eller som jag inte använt på alltför länge. I julas slängde jag ytterligare tre-fyra par inför förestående flytt. Man kunde därför tänka sig att det inte längre borde finnas så mycket utrensningspotential bland skorna, eftersom jag i princip inte köper några nya. Men precis som gällande allt annat rensande så har det nu skapats momentum i skoutrensning. Ikväll kunde jag nöjt lägga ner tre par i loppis-lådan. Men mer spektakulärt är att jag äntligen klarade att göra mig av med den söta, men inte superpraktiska, skolådeförvaringen. Det visade sig att tre av skolådorna, som förvarats i en klassisk IKEA-skoförvaringshängare, var TOMMA. Jag har alltså förvarat tomma kartonger i en skoförvaring. Förvaring i förvaring. Vill slå mig själv i huvudet.

Nu återstår, förutom vanliga promenad- och vinterskor, röda, svarta och bruna klackskor som jag också kan ha på jobbet, svarta ballerina, ett par svarta 50-tals dansskor och flip-flops. Jag kan stolt konstatera att jag inte längre behöver förvaring (IKEA-hängaren) för min förvaring (uppiffade skolådor). Jag kastade ut skolådorna och skoförvaringshängaren hamnade i loppis-lådan.

bild (46)

Så, mitt bästa förvaringstips? RENSA! Igen, igen och igen.