Fattiglappa och laga

Jag måste stundtals vara klädd i  kostym på jobbet och har kommit på att sjalar är en enkel accessoarer att matcha med enkla kläder. Min favorit har jag nu använt så mycket, även som halsduk i perioder, att den helt nötts ut i fållen. Sparare som man är fanns ingen utväg – jag fick fålla om. Slirkigt tyg, spännande serie och krav på att få fållen snyggare än innan gjorde att det tog flera avsnitt The Good Wife. Men nu kan jag använda sjalen igen!

 

img_1202
Ny fåll på min favorit sidensjal. På vänster sida har jag fållat om, på höger är den gamla slitna fållen kvar

 

I helgen blev jag också klar med sonens nya tröja. Restgarn i blå babyalpacka/siden, kanske blev den i ungefär storlek 92. Stickade rundstickning på känsla och mätte efter hand. Kändes kul att det gick fort och att jag nu stickat så många barntröjor att jag kan sticka utan mönster. Nu kan jag fortsätta på samma spår så fort han behöver en ny tröja, åtminstone fram till mammas stickade tröjor blir för pinsamma att ha på sig. Något säger mig att det blir tidigare än jag önskar.

 

img_1207
Rundstickad blå tröja med snedknäppning
Annonser

Två disktrasor svarar på frågan om det går att sticka fred

På Armémuseum finns fina utställningar om krigets Sverige men också väldigt intressanta tillfälliga utställningar. Just nu pågår en som heter Knitting Peace som är fantastisk. I samarbete med Cirkus Cirkör ombads människor att sticka och skicka in vita stickningsarbeten och därtill resonera över om det går att sticka fred. De måste ha fått ett otroligt gensvar för det var riktigt mäktigt att strosa bland alla hundratals (tusentals?) vita verk.

En handarbetsgalning som jag själv måste nog mena att stickning i vart fall bär oss åt rätt håll. Att sticka är meditation, eftertanke och långsamhet. Det är omtanke om den som ska bära plagget. Det är en sysselsättning istället för annat mer destruktivt. Det är utveckling och möjlighet att vara stolt över sig själv och det en åstadkommer. Det är en sorts förädling och bearbetning på ett gott sätt. Att stickning varit bidragande till krigsframgång är på gott och ont också sant. Under Finska vinterkriget har jag förstått att varenda svensk kvinna och flicka stickade åt soldaterna och att skydd mot den väldiga kylan var avgörande.

Bland de alster som skickats in fastnade jag för en disktrasa. Har inte tänkt på att det såklart är fullt möjligt att sticka sina disktrasor; varför inte? På bilden finns också brevet från disktrasans skapare. Hon konstaterar ”alla behöver diska och torka rent efter sig – ta reda på sin egen smuts. Åtminstone borde det vara så – även höga herrar bör kunna det. Då kanske vi kan börja ana fred.” Jag kan inte annat än att hålla med.

img_0693
Alla behöver diska och torka rent efter sig – ta reda på sin egen smuts.

Det påminner mig om en diskussion hos Minimalisterna om att leja bort städning. Jag förstår att många väljer det. Men jag tycker inte om det och det passar inte in i min minimalism. Som jag också skrev där så tycker jag det ingår i ett liv att städa upp efter sig. Det är något så typiskt den stressade nutidsmänniskan att ta bort symptomet istället för sjukdomen; det är ju tidsbristen som är problemet, inte smutsen. Städning är tid för eftertanke och förbereda sig för något nytt. Att leja bort det innebär att alltid vara på väg framåt och aldrig hämta andan.

Kanske kan stickning och diskning skapa fred.

Istället för en blomma fick jag på min födelsedag just en disktrasa från Växbo Lin. En disktrasa i naturmaterial, vävd där den köptes och som kan tvättas och användas till den faller i bitar. Helt i min smak.

img_0708

Resultat från första sidoinkomstprojektet

I helgen var det så upp till bevis -skulle mitt syltkokande ge några extra slantar? Sålde i samband med en helt annan aktivitet med många besökare och det gick riktigt bra!

Två burkar gick sönder, en gav jag bort, tre fick jag med mig hem. Resterande 34 burkar såldes, liksom en del lavendelpåsar, och jag fick in 1 415 kr. Vad gäller sylten så blev snittpriset 33 kr burken, vilket i och för sig innebär en låg timpenning men jag är ändå nöjd. Poängen med det här pilotprojektet var att se om jag kunde göra mig en liten sidoinkomst som inte kräver att jag behöver ligga ute med någon betydande summa innan.

Hur gjorde jag då? Burkarna är vanliga barnmatsburkar som jag haft hemma och fått från en kompis. De är kanske inte perfekta för sylt eftersom de har sådant klicklock i metall. Jag valde att bara sälja de burkar som ”ploppat” och med de menar jag de burkar vars lock buktat sig inåt av vakuumet i burken. När sylten öppnas låter det då återigen ”plopp” och köparen vet att burken varit tät. Sylten kokades av vinbär från trädgården i stan, blåbär från skogen på landet och hallon från trädgården på landet. Förutom de tre sorternas sylt blev det också drottningsylt. Jag klippte runda bitar av ett tyg jag hade liggandes hemma, limmade fast med gammalt trälim som stått på landet och knöt ett band runt i restgarn. Jag skrev innehållet för hand på en lapp från ett vanligt anteckningsblock. Det enda jag köpte var syltsocker. Tror att det kan ha kostat mig 150 kr, men då har vi många burkar sylt både i magen och i kylskåpet (de burkar som jag vet är täta men som inte ”ploppat”).

Doftpåsarnas linnetyg kommer från ett par byxor som jag började sy som tonåring, men aldrig blev klar med. De har legat i tyglådan sedan dess. Sydde ihop dem till påsar på symaskin och virkade sedan kanten och bandet med restgarn som passade till tyget. Inuti ligger en liten påse i ett gammalt gardintyg, som är fyllt med torkade levendelblommor och sönderklippt restgarn i bomull.

IMG_0677

Det är oerhört lärorikt att sälja och möta människor på det här sättet! Jag har stått på loppis tidigare och visst har jag då träffat på de som prutar, på både trevligt och otrevligt sätt, men i helgen mötte jag en ny kategori som gjorde klart att ”sylt kan jag göra själv” eller ”vi har hela trädgården full av lavendel”. Ändå gick de fram, plockade och luktade och inspekterade lystet. För de gör faktiskt inte sylt av sina trädgårdsbär och de gör inte doftpåsar i linnetyg med virkad kant där de lägger sin torkade lavendel.

Vilka lärdomar tar jag då med mig till nästa gång? Framför allt drottningsylten var populär och gick åt snabbt. Blåbärssylten var också eftertraktad. Det är den som tar längst tid att göra eftersom det tar evinnerlig tid att plocka blåbär. Men blandar jag ut blåbären med hallon och gör drottningsylt blir tidsåtgången mer rimlig, så det är nog drottningsylt jag ska fokusera på. Både drottning och blåbär gick åt till ordinarie pris, men det var när jag reade sylten mot slutet av söndagen som storförsäljningen drog igång. Då var det billigt. Kanske skulle jag kunna ha haft högre pris under dagen och därmed högre reapris. Jag tror nämligen att det var mycket min inställning som fick köparna att bli intresserade och slå till -det var tydligt att jag uppriktigt ville bli av med burkarna. Med mer genomtänkt presentation (t.ex. mörkare tyg som helt döljer barnmatsmärket på locket), fler burkar, snyggare prislista och så vidare tror jag att även ett högre reapris kan framstå som det kap det faktiskt var. Att jag använt gamla barnmatsburkar och annat har ju inte bara ett ekonomisk syfte utan är också en miljögärning. Om återbruket också kan synas i min presentation på ett positivt sätt vore det toppen. Frågan är hur jag får fram det budskapet. Nu sålde jag i slutet av dagen sylten till samma pris som massproducerad  icke-ekologisk sylt och jag är osäker på om köparna förstod det.

Sammantaget blev syltkoket en hit! Kul och avslappnande att göra, med frisk luft och något som går att göra tillsammans i familjen. Låga utgifter och socialt, roligt och lärorikt att sälja. Inkomsten blev inte jättestor men kan ökas med erfarenheten och framför allt är det en inkomst helt oberoende av någon annan än mig själv.

Så sydde jag en gammaldags solhatt

Pyjamasar och bodys avverkas nu i hög takt här hemma eftersom sonen både börjat krypa och äta mat, delvis själv -fläckar från morotspuré är inte så lätt att få bort. På den lokala loppisen hittade jag 3 pyjamasar, 3 bodys och 3 par byxor (ehmn nej det stod ju inte på listan men de bara råkade slinka med) för 95 kr! Sonen var därmed färdigkittad så när som på en SOLHATT som jag bestämde mig för att i sann sparanda sy själv.

Hittade en modell på nätet som såg enkel ut så jag använde den som utgångspunkt. Jag har sällan tålamod att vara noggrann med mönsterdelar och annat förarbete utan brukar rita och klippa lite på känsla. Det straffar sig alltid men gör i gengäld att projekten faktiskt blir klara. Och är det något en lär sig av är det misstagen!

 

I stora drag gjorde jag så här:

  1. Klippte ut två likadana sidodelar, en mittenremsa och två halvmåneformade likadana remsor till skärmen.
  2. Sydde ihop sidodelarna med mittenremsan. På bilden uppe till vänster har jag påbörjat detta på tygstycket i mitten.
  3. Sydde ihop de två skärmdelarna avig mot avig. Se bilden uppe till höger. Sydde fast skärmen på mössdelen.
  4. Fållade nederdelen.
  5. Sydde två stroppar som jag satte fast i sidan.
  6. Lät hunden stå modell för bloggbild.

När jag skriver det här öser det ner slask från himlen, men tidigare i veckan har vi använt solhatten flitigt. Och fler soldagar ska det bli!

Lilla tygblöjskolan – andra delen

I Lilla tygblöjskolan – första delen beskrev jag varför vi valt att använda tygblöjor och vilken typ av blöjor vi använder. I det här inlägget berättar jag hur jag gjorde när jag tog den enklaste och billigaste vägen mot en fungerande tygblöjsvardag: DIY!

Komponenterna
Blöjorna består av fyra komponenter; vikblöja i bomull, inlägg i frotté, resårband och ytterbyxa i ull. Vikblöjan är själva basen som packas med inlägg i frotté, viks runt bebisen och sätts fast med resårband. Ytterst ett par stickade kortbyxor i ull. Viklöjan tar upp en del vätska och inläggen kan anpassas efter behov; ju mer fukt desto mer inlägg. Ull är ett fantastiskt material som håller fukten inne i blöjan.

Vikblöja
Vikblöjorna är gjorda av givmilda släktingars gamla lakan. Släktingarna blev glada att få mer utrymme i sina linneskåp och i efterhand inser jag att jag med fördel bara hade kunnat öppna mitt eget – där finns betydligt mer än vi använder. Blöjorna gjorda av underlakan är generellt bättre än de gjorda av påslakan då de är något styvare i materialet, men vi använder båda sorterna.

Lakanen la jag ut på golvet och klippte ut i fyrkanter om 64 x 64 cm och 84 x 84 cm, vilket motsvarar färdiga storlekarna 60 x 60 samt 80 x 80 plus sömnsmån. Sedan fållade jag kanterna på symaskin genom att vika in kanten två gånger och sy raksöm. Huruvida en väljer att sy raksöm eller sicksack spelar naturligtvis ingen roll. Mina blöjor blev inte helt rektangulära men det har inte varit något problem.

Sen gjorde jag om alltihop, eftersom någon granne tydligen blev oerhört lockad av mitt verk och stal mer än hälften av alla blöjor i vår gemensamma tvättstuga.

En rekommendation är att ha ungefär 24 stycken blöjor. Vi hade färre i den mindre storleken men tvättade oftare. Nu använder vi bara den större storleken och upplever att 24 är ett lagom antal.

bild (67)Dubbelvikt tygblöja av mormors gamla påslakan

Inlägg
Som inlägg har vi använt lappar klippta ur frottéhanddukar som jag fållat med sicksacksöm. Även för dessa var släktingar behjälpliga med gamla handdukar, men liksom med vikblöjorna är det troligen lättast att bara öppna sitt eget linneskåp. Lapparna är ungefär lika stora som ett halvt A4.

Inläggen har vi använt som tvättlappar vid blöjbyten också. Från början hade vi olika lappar för blöjinlägg och tvätt men det var onödigt krångligt, de ska ju ändå tvättas.

Resårband
Vi klippte till ett band från min resårbandslåda men har en inte en sådan låda (fast det har väl alla va?!) så är ett tips att ta ett par uttjänta boxerkalsonger (DET har alla!) och klippa av själva resårlinningen. Resårbandet träs över benen och sätts runt midjan för att hålla vikblöjan på plats.

Ullblöjbyxa
Ullblöjbyxorna är en modifiering av detta mönster från Ottobre. Mönstret är lättstickat och består nästan bara av räta maskor. En nybörjare klarar det enkelt! Modifieringen består i att jag ökat utrymmet mitt bak för en ”putigare” och längre rumpa. Det har jag fått till genom att sticka förkortade varv, vilket innebär att jag på vissa varv vänder på stickningen och stickar tillbaka innan jag nått fram till kanten. Jag har inte haft något särskilt system utan gjort detta tills jag tyckt mig få till rätt ”put”.

En rekommendation är att det behövs ungefär sex stycken ytterbyxor i omlopp i taget. Byxorna byts ut vartefter bebisen växer. Vi har ofta haft färre än sex och jag skulle säga att tre är en nedre smärtgräns.

Det finns många alternativa metoder till mina och det går att läsa om dem på nätet. Den som inte vill sticka kan till exempel köpa blöjbyxor eller sy av gamla ylletröjor. Om du är intresserad av att testa men känner att något av ovanstående inte passar dig finns det garanterat andra sätt, tips och trix som passar bättre. Undrar du något? Fråga mig!

I nästa inlägg ger jag tvättråd och försöker mig på att beskriva vikningen. Håll utkik!

 

 

 

 

Nystan av återvunnet garn

När jag köper garn så är det som att snåltarmen tagit en ordentlig sup och slumrar till en stund. Oftast försöker jag köpa ekologiskt garn, men egentligen så är det ju allra bäst för miljön att köpa så lite nytt som det bara går. Textilbranschens utsläpp är inte att leka med och jag vill helst inte bidra om jag kan undvika det. Men garn är ju bara för härligt!

Så jag har börjat återvinna garn. Garn som redan producerats, blivit till ett plagg som använts och nu är redo för sophögen. Det garnet använder jag på nytt!

Processen är tidsödande, men som jag skrivit tidigare så är det inget jag räds. Jag nystar nystan och älskar varje sekund.

bild (49)

Det känns lite som att lura systemet.