Bli rik på hållbart sparande

bild (68)

Min morfar har alltid sparat i aktier till sina barnbarn och försökt få med oss på tåget. Jag har varit ointresserad. Först för att det var så svårt, sen för att jag kände mig för fattig och de senaste åren för att jag ställt mig tveksam till aktiemarknadens ständiga krav på tillväxt och brist på etik. Därför blev jag så glad när jag hittade Carl Roséns bok Bli rik på hållbart sparande som kom ut i slutet av förra året. Den var lättläst och det känns som att jag som nybörjare och aspirerande världsförbättrare var just rätt målgrupp. Den inger hopp! Skeptiker till evig tillväxt kan få en känsla av att det kanske går att spara i aktier och kunna somna med gott samvete, att en får göra det bästa av situationen och kanske till och med kan vara med och påverka framtiden genom sina insatta slantar. Särskilt Carl Roséns exempel från den egna portföljen var upplysande för mig. Stärkt av boken har jag nu anmält mig till Nordnets Hållbarhetsturné. Det ska bli intressant! Mitt första ”aktieevent”.

Min egen reflektion efter att ha läst boken är att det är ett enkelt alternativ att låta bli aktiemarknaden för industrins smutsighet. Precis som det är enkelt att flytta ut i skogen som eremit, eller bli vegan och bo i kollektiv tillsammans med andra som tycker exakt som en själv. Antingen eller -svart eller vitt – är det lätta. Att leva i det här samhället tillsammans med andra, som inte nödvändigtvis tycker som en själv, i enlighet med sina värderingar är det svåra. Det är det jag ser som min stora utmaning och drivkraft. Till exempel; att tvätta håret med miljövänligt bikarbonat för att kunna investera den slant en sparar på schampo i hållbara företag.

Lilla tygblöjskolan -första delen

Som jag tidigare skrivit om så använder vi i huvudsak tygblöjor till vår son. Det sparar oss massor av pengar men det finns också andra anledningar till varför tygblöjor är toppen.

Tygblöjor är miljövänligt
Blir nästan lite provocerad av reklam för ”miljövänliga” vanliga blöjor. I jämförelse så resulterar tygblöjor knappt i något sopavfall och klart mindre produktionskostnad, för miljön, i och med återanvändningen. För vår del får jag lov att säga att produktionskostnaden är praktiskt taget noll eftersom vi främst använt gamla lakan och annat som annars skulle ha kasserats. Det går åt viss energi vid tvätten i maskin, men blöjorna hängtorkas och tvättas (liksom all vår tvätt) utan sköljmedel. För den som vill lära sig mer om blöjors miljöpåverkan så finns det mycket att läsa på nätet.

Vi har alltid blöjor hemma
Hur skönt som helst!

Inga hudproblem
På BVC har barnmorskorna gjort glada utrop när de sett vår sons fina hud. Vi använder aldrig salvor och det har heller inte behövts. Det gör inte vi vuxna heller i och för sig men det har inte med tygblöjor att göra.

Tidig blöjfrihet
Sonen är ännu för liten för att vi ska kunna uttala oss om blöjfrihet, men barn som haft tygblöjor blir i regel blöjfria tidigt. I en tygblöja känner en vad en gjort på en gång.

En sparar många tusen kronor
Exakt vad en sparar skiljer sig naturligtvis åt från familj till familj. En snabb överslagsräkning baserat på blöjbyte i snitt 10 ggr per dygn, att en plastblöja kostar 1,5o kr och att barnet behöver blöja i 2,5 år ger en blöjkostnad om nästan 14 000 kr. När vår son är blöjfri kommer vi troligen ha betalat ungefär 1 000 kr för tygblöjorna, och skulle vi få fler barn skulle blöjkostnaden för dem kunna bli 0 kr. Numera använder vi vanlig blöja på nätterna och någon enstaka gång när vi ska iväg hemifrån, så det är en kostnad på cirka 70 kr per månad som tillkommer för vår del.

Det finns helt enkelt många anledningar till att använda tygblöjor! Och det är inte alls så krångligt som de stora blöjtillverkarna vill få oss att tro. Men det finns många olika varianter och rätt som det är så sitter en där och klickar hem dyra nyproducerade tygblöjor som bara ger lite av fördelarna ovan men ändå inte är lika funktionsdugliga som vanliga blöjor. För så är det; tygblöjor kommer aldrig ha samma sugupptagningsförmåga som den bästa vanliga blöjan (full med läskiga påhittade material). Med det i åtanke insåg jag, i sann minimalistisk anda, att det enklaste alternativet också är det bästa. Därför valde jag att själv tillverka vikblöjor i bomull, inlägg i frotté och att sticka ullblöjbyxor. Jag trodde i ärlighetens namn inte att det skulle fungera så bra som det visat sig göra. I nästa del berättar jag hur jag gick tillväga!

tygblöjaEn helt nykläckt bebis tar en eftermiddagslur på mammas mage – i tygblöja

Om varför det är bättre att sälja än att skänka

I minimalismpodcasten Slow your home pratar Brooke McAlary i avsnittet Everyday slow living for the ”normal person” med Ellen Ronalds Keene om att rensa ur bland sina ägodelar. De diskuterar hur man bäst gör sig av med sakerna; skänka, sälja eller slänga. De menar att man redan bestämt sig för att inte äga en viss sak och sagt hej då. Den ekonomiska vinningen i att sälja småsaker är liten i förhållande till arbetet med försäljningen som ibland dessutom kan dra ut på tiden. De råder därför sina lyssnare att skänka bort sådant som är värt mindre än kanske 1 000 kr till välgörenhet hellre än att försöka sälja dem på loppis eller onlineauktioner.

Jag håller inte med.

Vissa typer av prylar, till exempel kläder av billigare slag och leksaker, finns i stort överflöd i världen. Det som skänks kommer inte andra till godo, helt enkelt för att det finns för mycket redan, och en hel del skeppas till fattigare länder där det läggs på hög -sophög. På vissa platser har den inhemska klädproduktionen slagits ut helt på grund av de mängder billiga slit-och-släng-kläder som välvilliga välbeställda västvärlden skänker bort utan eftertanke. Sakerna blir herrelösa sopor och den nyomvända minimalisten i utrensningstagen hade lika gärna kunnat slänga prylarna i hushållssoporna.

Om man istället anstränger sig för att sälja sina småsaker ger man dem en ny ägare. Det som säljs på Tradera för en ynka krona köps trots allt av någon som vill ha just den prylen; som sökt fram den och är beredd att betala frakt och vänta på leverans. Där igenom har saken garanterat fått ett nytt hem och den som rensar ur har tagit ansvar för sitt tidigare konsumerande. Man har undgått att åter igen låta det monetära värdet styra ens agerande och istället gjort det moraliskt riktiga.

Vad tycker du?

 

Varför socker skapar materialism

Det är nu fem-sex år sedan som jag läste Andreas Eenfeldts bok Matrevolutionen och konverterade till LCHF. Som med allt jag läser in mig på blir jag lite lätt manisk och vill rädda de som fortfarande lever med min tidigare (uppenbarligen livsfarliga!!!) uppfattning om sakernas tillstånd. Jag har inte ätit strikt LCHF alla de här åren men konceptet är i mitt liv för att stanna eftersom det fungerar så otroligt bra. Även i perioder där jag inte lever LCHF så är det ett värdefullt verktyg inför till exempel en stressig vecka på jobbet. Jag är nog mindre benägen att försöka frälsa mina medmänniskor nu, men det är också så att fler inser att socker är farligt och färre försöker därmed tillbakafrälsa mig till tallriksmodellen.

Just nu är jag på väg att återgå till en kost utan socker och snabba kolhydrater. Tidigare har det alltid fungerat bäst för mig att göra hela förändringen på en gång; go cold turkey. Till skillnad från när det enbart handlat om min egen hälsa ser jag nu goda vanor i familjen, för min sons skull, som en av de största fördelarna med att äta bra mat. För att uppnå det målet är det en mer rimlig ansats att ta ett steg i taget. I januari startade godislöftet och igår, den 1 mars, bestämde jag mig för att ta bort pasta och mjukt bröd ur vardagskosten.

Rudolf Steiner ska ha sagt att ”sugar essentially causes materialism”. Det stämmer bra med min uppfattning och erfarenhet. En blodsockerkurva som åker berg- och dalbana hela dagarna skapar en otålighet i hjärnan och hjärtat. Det man vill ha, vill man ha NU och det är svårt att ge sig till tåls. Man lever helt enkelt med en beroendehjärna. En vanlig sidoeffekt av att lägga om kosten är faktiskt förbättrad privatekonomi och det är inte så konstigt. Man måste inte längre agera på varje impuls och blir inte heller så lockad att det måste innebära ett aktivt beslut, som tar energi, att inte följa impulsen. En kropp i hormonell balans skapar goda förutsättningar att ta sig an andra delar av livet, till exempel sin ekonomi eller sitt konsumtionsbeteende.