Fru Minimera going wild på ”Forskare i Lund…”

Så roligt att mitt deppiga föregående inlägg fick ringar på vattnet! Frihetsmamman skrev ett tänkvärt inlägg på temat vad en kan göra för att leva mer hållbart och den efterföljande diskussionen inne hos henne var intressant. Jag vill passa på att svara på ett av ämnena som provocerar mig ordentligt och som jag skrivit utkast till inlägg om tidigare, men hittills inte publicerat. Temat är valet att inte skaffa barn, eller skaffa färre barn, för klimatets skull. Påståendet är just nu lika poppis som att öppet hatea köttätare och charterflygare och Frihetsmammans kommentarsfält är knappast första gången jag stöter på det sedan ”några forskare i Lund” publicerat sina resultat (eller som Flow-Fi ”råkade” skriva; Tyskarna i Lund).

Så här skrivs det angående barn: ”Slutligen kan valet att inte ha ännu ett barn (eller något barn) spara in motsvarande 58,6 ton av koldioxidekvivalenter per år – baserat på alla framtida ättlingars utsläpp och nuvarande konsumtionsmönster (denna siffra kan reduceras kraftigt om utsläppsnivåerna minskar).”

Det finns flera anledningar till att jag blir provocerad, varav det faktum att jag själv är småbarnsförälder, och därmed programmerad för att bli arg på allt som kan hota mina barn på mer eller mindre abstrakta plan, bara är en. Men det finns mer genomtänkta anledningar än så, vilka nu följer. Nummer 10 är den viktigaste och den som vill ha mer fakta än filosofi kan skrolla ner dit.

  1. För det första något om själva forskningsresultatet. Det baseras alltså på antagandet att ett barn som föds i västvärlden kommer att stå för utsläpp i enlighet med de utsläpp som varje individ idag svarar för. Detta är ohållbart även idag för oss som redan existerar och måste förändras oavsett. Det är inte så att en kan fortsätta leva loppan på lånad tid för att en skaffar ett barn mindre.
  2. Det är inhumant. Var ska vi dra gränsen? Ska varje par få skaffa ett barn? Två? Ska vi se till att inga barn föds med defekter, eftersom de kommer uppta en plats för en mer önskad individ?
  3. Barn är egna individer, de är människor precis som vuxna. De har, menar jag, egna moraliska rättigheter och som vuxna även moraliska skyldigheter. De står för sig själva och är inte sina föräldrars ägodelar att ansvara för eller något föräldrarna ”har” som de skriver i rapporten. Med forskarnas resonemang skulle ju jag kunna hänvisa till mina föräldrars ekologiska fotavtryck och fortsätta leva ett consumer sucker-liv med gott samvete.
  4. Detta vill jag säga med emfas: Argumentet att vi måste begränsa vårt barnafödande är inte nytt. Ibland när det kommer upp sägs det som något banbrytande endast de riktigt dedikerade är modiga nog att yttra. Men idéen är lika gammal som mänsklighetens historia. I nutid har det praktiserats av bl.a. Kina som införde sin enbarnspolitik 1979 med visst resultat i befolkningstillväxten men med stort mänskligt lidande som följd.
  5. Ovanstående leder osökt till konstaterandet om vilka individer det är som kommer att drabbas av resonemanget. Det är inte medelålders män direkt, utan kvinnor och i synnerhet unga kvinnor. Redan idag vill Sveriges tredje största parti utan andra anledningar än moralkonservativa begränsa kvinnors möjlighet att själva bestämma över sin kropp och sitt barnafödande (dessutom i strid mot all forskning om vilka som aborterar, av vilka anledningar och i vilken graviditetsvecka). I Kina resulterade också enbarnspolitiken, precis som i Indien idag, i ett stort överflöd av män eftersom de givits störst värde i samhället och att föräldrar därför aborterar flickfoster. I vissa städer i Indien finns en perfekt korrelation mellan antalet män och påvisad brottslighet, där vissa städer i princip enbart består av män (med extremt hög brottslighet).
  6. Vissa hävdar att argumentet enbart är teoretiskt och rör ännu icke födda barn. Inga argument stannar vid teori när människor får upp ögonen för den omställning vi står inför på riktigt. Om det normaliseras att ifrågasätta människors reproduktion på samma sätt som deras konsumtion (som att det skulle gå att jämföra?!) kommer även detta regleras, liksom flygresor och köttkonsumtion.
  7. Precis som andra argument är det fråga om green-washing. Den som inte skaffar barn kan med gott samvete flyga tur och retur till Thailand 30 gånger. (Kanske för att i 40-årsåldern komma fram till att det ändå vore gött med ett par barn?). Det anknyter också till den allmänna sanningen att vi helt enkelt är för många. Problemet är att det inte är sant. Enligt de beräkningar som faktiskt gjort så har vi nog resurser att vara så många som idag, men det är vissas överflöd och fördelningen av resurserna som är det egentliga problemet.
  8. Kan själv inte förstå över huvud taget att människor inte blir mer förfärade över det faktum att en transatlantisk semesterresa motsvarar så mycket som en trettiondels barn i utsläpp. Det är ju jättemycket! En löjlig resa ställd mot en individs hela tillblivelse.
  9. Barn är inte något en ”skaffar”. Barn blir till. Från den sekund de blivit till i en livmoder existerar de. Och väldigt många barn är inte planerade i någon mobilapp utan ett mer eller mindre förutsett resultat av annan aktivitet. Det ingår i konceptet att vara människa, som en del i naturen (för de flesta), och kan inte kontrolleras till fullo.
  10. Det viktigaste argumentet för att mota detta nu återkommande inhumana angrepp på mänsklighetens moral är att det, för oss som lever idag, är tämligen ovidkommande hur många vi är i förhållande till hur mycket utsläpp var och en av oss ansvarar för. Den procent av alla människor som står för mest utsläpp släpper ut 175 gånger så mycket som de 10 % som släpper ut minst. SUG PÅ DEN. Siffran kommer från Staffan Laestadius bok Klimatet och omställningen. Det absolut allra viktigaste är därmed att ställa om till ett mer hållbart liv och minska sitt och sina barns ekologiska fotavtryck. I Sverige har vi goda möjlighet att ställa om, eftersom vårt överflöd fortfarande ger oss stor frihet i våra livsval och vi är inte heller en av de länder som redan idag drabbas av den globala uppvärmningen på ett livsavgörande sätt.

Det stora problemet som jag ser med att faktiskt skaffa barn, och som smärtar mig till tårar, är vilka förutsättningar de får till ett drägligt liv i framtiden. De flesta säger att de skulle göra vad som helst för sina barn, men en rejäl omställning verkar inte ligga inom ”vad som helst”. DET är problemet, inte utsläpp per barn i jämförelse med kläd-, bensin- eller semesterkonsumtion.

4 reaktioner på ”Fru Minimera going wild på ”Forskare i Lund…”

  1. Inhumant? Vem har skrivit något om att förbjuda folk att skaffa barn? Allt folk vill är väl att miljöaspekten ska vägas in, vilket är långt från ett förbud, och vilket är fullt rimligt. Men ja, jag tycker verkligen att människors reproduktion kan problematiseras, precis som alla mänskliga beteenden. Varför skulle den inte kunna göra det? Sen förstår jag inte riktigt vilken syn du har på abort, jag tycker att hur du skriver i argument 4 och 9 skär sig ganska mycket. Om barn ”blir till” och ”inte kan kontrolleras” bör man väl knappast vara för abort, eller? Och naturligtvis gör det en ENORM skillnad om det är barn som inte finns, inte ens är befruktade, eller barn som existerar, som det handlar om? Som sagt, om de som är tveksamma huruvida de ska skaffa barn eller inte fattar beslutet att välja bort på grund av miljöskäl är det väl bara bra?

    Det sista du skriver håller jag verkligen med om – jag förstår inte alls hur man vågar sätta barn till världen med vår samlade kunskap om hur det kommer att bli.

    Gilla

    1. Hej Klara. Tack för din kommentar.

      Som jag skrivit så tror jag att dessa diskussioner kan få fart på lagstiftning så småningom. Och om situationen bedöms som allvarlig, vilket den är, tror jag att alla beteenden kommer att granskas och kanske, ja, förbjudas. Särskilt om det föregåtts av ett förringande samtalsklimat.

      Jag tycker i och för sig att barnafödande kan problematiseras men med stor försiktighet. Vi har fått lära oss att vår viktigaste egenskap som medborgare är att konsumera och det är också så vi tror att vi ska ta oss ur denna här krisen – vi ska konsumera ”rätt”. Men barn är inget en konsumerar. Flygresor och semesterupplevelser konsumerar vi. Men faktiskt inte barn, som blir till och från den stunden är liv. Det ska inte kontrolleras av någon utifrån utan är den gravida kvinnans beslut. Det är inhumant att beskriva barn som ett ”livsstilsval” i en stapel (som ju som sagt baseras på nuvarande medelutsläppsnivåer och inget annat). Är det ett livsstilsval även för de som råkade blir gravida men inte ville ta bort barnet? Ska mannen som kanske inte ens vet om barnet också få sin flygkvot indragen? Får en flyga mer om en gör abort än om en aldrig blev gravid? Det är jämförelser som inte låter sig göras med humanitet i behåll.

      Jag vet inte egentligen vad min åsikt i abortfrågan har för bäring här, men det skär sig inte alls att anse att barn blir till, snarare än ”skaffas”, och har ett värde redan från tillblivelsen, och att vara för abort. Kvinnors rätt till sina egna kroppar är viktigast i den frågan. Så måste det få vara. Det är den politiska viljan att kontrollera kvinnors barnafödande, av den ena eller andra anledningen, som jag tycker är skrämmande.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s