MMM OSF

Mitt Misslyckade Mall of Scandinavia Försök.

(Måste ju klickbatea lite på MMM men det är faktiskt MOS detta inlägg handlar om)

För ett och ett halvt år sedan fick jag presentkort på MOS i födelsedagspresent. Försökte hitta en bröllopspresent till en kompis där strax efter, men hittade inget och har inte vågat mig dit sedan dess.

Jag HATAR numera att shoppa. Jag blir stressad, arg, känner mig ful och tjock och missnöjd. Jag genuint saknar förståelse för shopping som förströelse utan vill enbart hitta det jag måste ha tag i och åka hem.

Då kan en ju tänka sig ungefär hur besöket i MOS förra veckan utspelade sig. För att inte låta presentkortet brinna inne (de brukar vanligen hålla i två år enligt min, felaktiga ska det visa sig, erfarenhet) packade jag in mig och bebis i bilen och körde till MOS. Redan på väg in i parkeringshuset får jag lätt klaustrofobi. Takhöjden är minimal, allt lyser i orange med lampor till höger och vänster. Väl ute ur bilen möts jag av klassisk musik. KLASSISK MUSIK! Det är ju det de spelar när Titanic sjunker.

Får fråga en herre om hur parkeringen fungerar. Det visar sig att de nyss ändrat parkeringsbestämmelser (har det inte varit öppet typ ett drygt år?!) och bilen numera checkar in sig själv automatiskt. Min uppgift är tydligen att checka ut mig själv. Jaha. Bebis i sele och så upp i gallerian.

PANIK! Affärer överallt. Vidriga affärer. Det jag söker är en sybehörsbutik. Förberett mig genom att söka på nätet och insett att det nog inte finns någon sådan och styr därför stegen mot Åhlens. De har en liten hylla med sybehör utan prislappar. Går till kassan och ber kassörskan kolla hur mycket som finns kvar på mitt presentkort. Det visar sig att hon inte kan kolla upp det. Jag måste gå till en informationsdisk. Var en sådan finns, det vet hon inte. Jag går ut.

Letar upp en infodisk och hamnar bakom två ”gråbollar” som är ute på julklappsshoppingtur i sengångartakt. De visar upp sms från barnbarnen med julklappslistor varpå informationstjejen googlar (!!!!) vad det är för något, visar bilder och förklarar. Tyvärr går inte sakerna att köpa på MOS, men det hindrar inte henne från att hjälpa till. Service när den är som bäst!

När jag väl är framme måste hon leta fram speciella sladdar och dosor för att kunna blippa mitt presentkort, det är ju tydligen så evinnerligt gammalt att de hunnit byta presentkortssytem. Det visar sig mycket riktigt att det är UTGÅNGET sedan några veckor eftersom presentkorten på MOS håller i tolv månader. Jag känner det som att alla julljusen i taket ramlar ner över mitt huvud och jag vill börja gråta. Frågar som av en sista strimma hopp om att bilfärden och MOS-upplevelsen inte ska vara förgäves om det finns någon sybehörsbutik i MOS. Vad tror ni händer? Infotjejen tittar på mig, fnissar till och säger på sin drygaste stockholmska; ”Vad är det för nåt???” 

Jag blir stum. Stammar fram att det är en sorts butik, där en kan köpa t.ex. tyg och tråd.

Infotjejen tittar ner på mig (jag är dessvärre ganska kort), som att jag är en ledsamt förvirrad neandertalare, och svarar att sådant går inte att köpa bland MOS 224 butiker.

En balanserad iakttagelse från dagen är med andra ord att jag och övriga samhället inte riktigt utvecklas åt samma håll.

 

6 reaktioner på ”MMM OSF

  1. Fruminimera måste inta en mer relaxad attityd till tillvaron 🙂

    Jag är ledsen till om jag bidragit till att du fått återbesöka ditt trauma, men som jag skrev var min upplevelse mer behaglig. Men jag var ju inte på MoS för att köpa något, det kanske bidrog.

    Jämfört med många gallerior, som Gallerian inne i centrum, så känns MoS mycket mer i sin tid tycker jag. Sedan är ju utbudet väldigt mainstream och ”kommersiellt” men det vägs upp av goda detaljer, exempelvis kring lekrum, toa, matställen osv.

    Jag läser ju beendeterapi nu, jag säger att du bör gå minst en gång i veckan på MoS under 2019. Börja med små doser och öka! 🙂

    Gilla

    1. Haha, håller helt med om att jag bör inta en mer relaxad inställning! Tror inte det hjälpte att jag inte direkt sett fram emot besöket utan mer stålsatt mig. Spatserade in med garden uppe! Missade också helt lekrum osv, det hade nog kunnat blidka mig något.

      Vi får se hur det blir med terapin under 2019… 🙂

      Gilla

  2. Jag har svårt med presentkort och känner igen mig exakt det du berättar. När man får ett presentkort så får jag en känsla att man måste handla något. Normalt sett så köper jag något när behovet uppstår. Att hela tiden känna att presentkortet håller på att gå ut är en stressfaktor för min del. I Sverige så upplever jag att det är superpoppis att ge bort presentkort. Lite landet lagom, du får välja vad du vill, men det är jag som bestämmer vilken butik du kan handla ifrån. Jag har haft otaliga presentkort som har gått ut och för affärsidkarna så är det rena drömmen. Du bokför ju inte intäkterna från presentkort som försäljning utan det blir som en skuld till innehavaren av presentkortet. Ägaren av presentkorten tar dessutom all risk. Titta bara på BR och Toys r Us.

    Om man vill ge något så är det bättre att ge svenska kronor. De backas ändå upp av Riksbanken. Förhoppningsvis så går inte Riksbanken i konkurs.

    Gilla

    1. Är det inte så i andra länder? Kan säkert stämma att det är lite svenskt 🙂 Jag brukar få i klädbutiker och känner verkligen som du beskriver. Brukar bli att jag köper underkläder till barn eller något annat som känns ”nödvändigt”. Pengar måste ju vara bästa presenten! 😀

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s