Bin i topplistkupa och vikten av de små projekten

Senaste månaden har varit praktiskt. Tänkandet och självutvecklandet brukar gå i perioder för mig och jag tror att det numera är rätt medvetet. Efter en period av intensivt tänkande, där jag tar mig framåt och vidare i mina drömmar och planer, går jag in i en period av praktiskt görande. Jag har märkt att det gör så mycket för utvecklingen också. På ekonomiska bloggar och i sådana diskussioner säger många att människor har en tendens att överskatta vad som kan åstadkommas på kort tid, men underskattar vad de kan åstadkomma på lång tid. Precis så tycker jag det är! Små, små aktioner varje dag leder plötsligt till en helt förändrad livssituation. Och när jag märker att jag ändrats lite kan jag ta ett steg tillbaka i det praktiska och fundera en vända till. 

Jag sår och planterar. Jag lär mig saker hela tiden och det beror på att jag dessvärre är rätt dålig på att odla än så länge. Jag har inte lärt mig att SE och tolka vad jag ser. Men jag tänker inte ge mig. Försöker tänka mycket i banor av att producera istället för att konsumera som fritidsnöje. Inte av snålhet utan som en liten vardagsrevolution.  Det är något sjukligt över ett samhälle där alla ska arbeta sig sjuka för att kunna KÖPA upplevelser istället för att bara uppleva livet, som är helt fantastiskt även utan charter och nya skor. Jag vill göra saker som är en del i en större helhet, en utveckling åt ett annat håll. Nyttigt för fler än mig själv. Och som är njutbart att skapa. Det finns lika mycket avslappning i att skapa som att konsumera, faktiskt. 

Ett av senaste tidens projekt har varit att bli biodlare! I helgen byggde jag klart min topplistkupa och lät en svärm flytta in. Det var ruggigt roligt att bygga. Lite stressigt att få ner bina i kupan eftersom jag var helt själv just då. Jag gjorde en del misstag som resulterade i att jag fick mig ett par stick. Men jag förtjänade det och hade dessutom inte investerat i några skyddskläder så det var bina som gjorde rätt helt enkelt. En av mina mål med detta var att göra det så enkelt som det bara går, för att se om det går att undvika en uppstartskostnad på 15000 kr, exklusive avancerade slungningsverktyg, och diverse kurser. När det beskrivs som så svårt och materialkrävande kommer gemene man inte vilja ha bin, och är det något som behövs så är det att folk skaffar bin! De klarar sig inte utan oss längre, på grund av diverse sjukdomar som vi spritt ut hos dem, och vi människor klarar oss inte utan dem. Jag har lånat en bok på bibblan och sökt upp den lokala biodlarföreningen. Jag har köpt material till kupan för ungefär 500 kr (hade kunnat göras av spillvirke om jag hade haft tiden att göra en egen ritning; nu kunde jag utgå från en och modifiera lite) och bin och drottning för 1000 kr. Har använt en vattenspruta istället för rökpuff och en gammal keps med myggnät över för att skydda ansiktet ansiktet. Sticken fick jag när jag satte mig på huk och en stackare hamnade på mitt lår och på armen efter att jag blev lite för stressad. Svider till lite men verkligen inget att hetsa upp sig över. Återstår att se om jag lyckas få dem att överleva! Har stort hopp, min erfarenhet av sådana här projekt är att självutnämnda experter ofta krånglar till det något evinnerligt och gärna påstår att det ena efter det andra obegripliga verktyget är ett måste för att få projektet att fungera.

Nybyggd topplistkupa med nyinflyttade bin

.