Torsdagar är min hatdag

Och det blir tydligt nu när jag är åter på jobbet. På torsdagar är jag trött, men det är fortfarande lite tid kvar att jobba innan helgen. Efter föräldraledigheten är jag van att kunna analysera och fundera dagarna i ända och tänker genast ”Är det så här jag ska leva?!”. Och svaret är JA. Det finns oändligt många andra tidsperioder och platser jag hade kunnat leva i och på, som vore klart sämre. Men vad är det för peppigt med det, undrar du.

Det är inte peppigt. Men det är ett recept mot känslor av otacksamhet, stress, otillräcklighet. När jag tänker på att jag bara träffat min son ett par timmar varje kväll den här veckan. När jag tänker att han snart börjar förskola och inte heller kommer vara med sin pappa under dagarna, utan vilt främmande människor. När jag tänker att vi omöjligen kommer räcka till. DÅ behöver jag känna att, ja, för mig ser livet ut så här just nu. Det kunde vara oändligt mycket värre, både för mig och mitt barn. Det måste se ut så här just nu för att jag ska kunna förbättra min faktiska och upplevda frihet i framtiden, så att jag kan välja att vara med honom mer än mitt jobb tillåter mig idag. Och den processen kommer inte gynnas av att jag blir ytterligare en kvinna med dåligt samvete över att inte räcka till.

 

5 reaktioner på ”Torsdagar är min hatdag

  1. Att ha en referenspunkt är bra. Men samtidigt lite jobbigt om man inte kan nå tillbaka dit. Jag kände att mina föräldraledigheter blev en referenspunkt och att det nu är typ en sån känsla jag strävar efter. När det då inte går kan det kännas lite tungt ibland.

    Gilla

  2. Jag saknar dina inlägg. Läste igenom alla på en kväll i höstas under min föräldraledighet (tror du hade kommenterat någon ekonomi-blogg jag läste och att jag hittade dig på så vis) och nu kommer det aldrig några nya. Trist! Hoppas du kommer tillbaka snart! Ska försöka inleda min egen resa på allvar nu och har insett att jag har en lång väg att gå och är i behov av inspiration. Kanske har du några andra bloggar eller filmer att tipsa om? Att göra värderingar till handlingar är nämligen svårare än jag hade trott. 🙂

    Gilla

    1. Vad glad jag blev att läsa din kommentar, tack! Den hårda verkligheten tog tag i mig och bloggen hamnade i andra (eller kanske sjunde…) hand. Inget medvetet beslut så kanske får jag till några inlägg snart. Ska genast titta in hos dig!

      Gilla

  3. Jag bloggar inte själv. Hade tänkt starta en ambitiös reseblogg, men så blev jag oplanerat gravid i samma veva och livet tog därmed en helt annan vändning. Har inte helt listat ut vad jag ska göra med bloggen nu, men wordpress låter mig inte kommentera utan att länka till den.

    Under min graviditet och föräldraledighet kom jag in mer på dina banor och har nu börjat betvivla absolut allt jag tidigare trott varit sant. Trots att du inte skrivit så många inlägg är det många av dem jag funderar på till och från och kommer tillbaka till. Jag hoppas att du orkar skriva ibland när du får inspiration och jag hoppas att arbetslivet inte får dig att helt tappa alla de insikter du kommit till under din föräldraledighet. 🙂

    Gilla

    1. Jag förstår! Det är kanske inte hela världen att ha bloggen liggandes där till när du vet vad du ska göra med den, som en påminnelse.
      Jag tänker att det är rörelsen mot ett nytt sätt som är det viktiga, kanske inte hur fort förändringen går. Ibland kommer ”livet” emellan och det kan ju vara det bästa som hänt!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s