Ett minimalistiskt (?) dop

När en är nere i föräldraledighetslunken blir en tillställning med fika och ceremoni för trettiotalet gäster något som kräver en veckan förberedelser. Men vi har varit noga med vilka kort vi satsat på och är så nöjda över den fina dag vi fick idag.

Vi hade ett stort bröllop för ett par år sedan och valde att inte bjuda så många på dopet. Tyvärr innebar det att vi inte bjöd så många vänner, men det kändes rätt att hålla det litet. Vi försökte såklart hålla kostnaden nere. Bakade kakor och bullar själva och lånade det vi saknade i porslinsväg av ett par släktingar. Blommor plockades i skogen och vi tog av våra egna syrener på tomten. Jag gjorde små vaser av barnmatsburkar och sydde en vimpel till altanen av material vi hade hemma. Ceremonin hölls i vår lilla trädgård av en fantastisk präst. Efter kaffet planterade vi ett äppelträd i trädgården tillsammans. Ett roligt avbrott i fikat och ett fint minne!

Kostnaden för dopen blev ungefär 1 200 kr, jämnt fördelat på fika och äppelträd. Inget rekord i snålbloggarvärlden, men klart mindre än om vi hade hållit dopet i kyrkan och hyrt kyrkans lokal bredvid, som var den ursprungliga planen. Äppelträdet hade vi  troligen köpt ändå.

IMG_0196

Från det ena till det andra så är det tydligt att min minimalistiska resa nu tagit mig till drömmar om mer ekonomisk frihet. Jag har lärt mig mycket av alla bloggar jag läser och börjar tro att det kanske är möjligt att hålla sig utanför ekorrhjulet. Jag har aldrig haft som mål att bli rik, men plötsligt känns friheten det skulle kunna innebära eftersträvansvärd. Även om det kanske är själva sparsamheten, som är min enda väg dit mot att bli ekonomiskt oberoende just nu, som är målet. Att vara sparsam med de resurser jag och planeten har. Jag har börjat räkna och analysera familjen ekonomi. Funderar på om vi skulle klara att vara aggressiva i vårt sparande utan tydliga mål i siffror, samtidigt som resan inte får hängas upp för mycket på slutmålet och en viss summa.

Så här precis i startgroparna undrar jag över hur ni som kommit en bit på er resa gjort. Bestämde ni er för ett sparat belopp och en tidsfrist? Typ 6 miljoner på 10 år? Eller började ni bara spara och bestämde utmed vägen? 

Annonser

Det var sista gången!

I april gick vi igenom våra utgifter noggrant, igen, och beslöt oss för att göra några förändringar som innebär lägre månadsutgifter från och med nu och för all framtid (kanske).

Sagt upp medlemskap i facket 150 + 230 kr

Slängt ut tv:n 180 kr

Bytt mobilabonnemang 200 + 70 kr

Omförhandlat bredband 10 kr

= 840 kr lägre utgifter varje månad

Idag har jag dessutom tillfört värde till livet utan att betala en krona genom att få igenom ett förslag om inköp till lokala biblioteket av en bok jag vill läsa, hämta en grill (något vi saknat nu när värmen kommit) som bortskänktes i grannområdet och så har vi huggit ner en enorm sockertoppsgran som fått växa fritt sedan 70-talet. Den tog upp säkert 8 kvm på framsidan. Där kan vi nu så gräs där och istället skapa en liten uteplats. Ökad livsglädje i massor, för noll kronor.

Lilla tygblöjskolan – tredje delen

I första delen beskrev jag varför vi valt att använda tygblöjor och vilken typ av blöjor vi använder. I andra delen berättade jag hur jag på enklast och billigast vis skapade våra tygblöjor. I denna tredje och sista del tänker jag beskriva limpvikning av vikblöjor och ge några tvättråd.

Limpvikning
Efter några gånger går vikningen som en dans. Så här gör du:

IMG_4312
Vik den kvadratiska blöjan på mitten och lägg den vikta kanten nedåt
IMG_4313
Vik en gång till på mitten
IMG_4314
Ta tag i det övre främsta hörnets översta flärp och dra den åt vänster. Håll samtidigt kvar de övriga flärparna på plats, så ser blöjan ut som på bilden.
IMG_4316
Vänd på steken! Och lägg in ett inlägg om du tror att det behövs. Om en pojke ska ha blöjan kan inlägget läggas långt ner (fram i blöjan) och om en flicka ska ha den kan inlägget läggas mer mot mitten.
IMG_4317
Rulla in inlägget så att det blir som en limpa; därav namnet limpvikning
IMG_4318
Lägg blöjan under bebisen
IMG_4320
Lyft upp limpan mot bebisens mage och vik in sidorna över limpan. Vi använder sedan resårband för att fästa blöjan, innan ullbyxorna åker på.

Så fungerar ullbyxor

Ull är ett fantastiskt material med en verkligt unik uppsugningsförmåga. De behöver dock ”kissas in” och det låter ju inte så trevligt, men så är det. Det går att behandla ullen så att det här inte behövs i samma utsträckning men eftersom jag är lat har jag inte gjort det. Istället har jag varit vaksam på blöjbyte när jag vet att sonen har nya ullbyxor. Byxorna blir fuktiga och innan de är ”inkissade” går det igenom på kläderna. Ull är självrengörande så när en byxa blivit fuktig är det bara att lufta den ordentligt så försvinner fukt och lukt och vid nästa användningstillfälle är byxan bättre på att hålla inne fukten.

Tvättråd
Ullbyxor behöver knappt tvättas utan vädras, om det inte kommit bajs på dem. Då använder jag ulltvättmedel och är så försiktig som möjligt för att de inte ska tova sig. De torkas sedan liggandes för att inte hängas ut och det kan ta några dagar.

Vikblöjor ska hängtorka. Vid ett tillfälle lät vi vardagsstressen ta över och torktumlade blöjorna, trots att vi läst att det inte var en bra idé. Uppsugningsförmågan blev klart sämre och vi fick tvätta om blöjorna och hängtorka dem.

Vi byter blöja i tvättstugan och där har vi en hink för tygblöjorna. Oftast tvättar vi blöjor separat tillsammans med inlägg och tvättlappar. Det brukar bli en tvätt varannan eller var tredje dag och det är lagom för att de inte ska lukta ammoniak. Just lukt var något jag var orolig för innan men det har inte varit något problem alls. Jämfört med dem som har en blöjhink där de lägger vanliga blöjor så är det här en baggis! Efter att blöjorna hängtorkat så viker vi dem så att de är redo för användning.

Tygblöjor är mitt bästa spartips, både för miljön och för plånboken. Om du undrar något är det bara att fråga, jag svarar med glädje!

 

Om hur jag ursäktade min ekonomiska situation och framstod som en fullblodsidiot

Valborgsmässoafton firade jag och familjen hemma hos några vänner med middag och drink och klassiskt besök vid traktens majbrasa. På middagen var ett annat par med barn och vi berättade för dem att vi är föräldralediga ett halvår tillsammans. Stämningen blev konstig. De kunde inte förstå hur något sådant skulle kunna gå till, ställde fråga på fråga och blev bara mer förvirrade av våra svar. För att vara ledig från sitt arbete för att ta hand om barn får en ju – men det går ju tyvärr inte att vara lediga båda två av ekonomiska skäl. En av dem hade själv gått tillbaka till skolbänken för bara ett år sedan men det lustiga är att ett sådant beslut aldrig skulle ifrågasättas på samma sätt. Alla tror sig veta att en student får studiemedel och det är så hen försörjer sig.

Bakgrunden till hur vi löst ekonomin under vår gemensamma ledighet är som följer. Innan vår son kom sparade vi en slant för att ha en buffert under den planerade gemensamma ledigheten. Vi samsades med tanken på att bo kvar i hyresrätten på femte våningen, översåg ekonomin noga och ströp så många utgifter vi kunde. Vi gjorde alltså uppoffringar för att vår gemensamma ledighet skulle bli verklighet.

Men det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Efter att sonen fötts bestämde vi ju oss för att köpa vårt lilla parhus med trädgård, en dröm vi haft länge. Vi räknade noga och insåg att månadskostnaden skulle bli något högre än hyresrätten men att det skulle gå. Våra sparpengar gick dock åt så vi bestämde oss för att ta ett extra privatlån om 25 000 kr i samband med bostadslånet att ha som buffert ifall kylskåpet skulle gå sönder (en fras en hört sedan ur minnes tider, men hur ofta händer det egentligen?). På grund av ett misstag från banken fick vi inga pengar utbetalda i samband med bostadslånet. Vi såg det som ett tecken och valde att försöka klara oss utan lånet genom att strypa ännu fler utgifter och verkligen prioritera vad vi lägger pengar på. Nu, två månader senare, har vi skrapat ihop 25 000 kr till en buffert, som inte är lånade pengar. Det kan tilläggas att vi har strax över medellöner och att jag varit föräldraledig under hela den här perioden. Känns fantastiskt bra!

När bekanta reagerar som paret på Valborgsmässoafton händer två saker med mig. Dels så blir jag lite obekväm av att de kan tro att vi är oerhört välbärgade. Jag tror att de kommer distansera sig från oss då (vilket är en dum känsla, särskilt eftersom jag gärna blir lite välbärgad så småningom och då behöver kunna hantera liknande situationer). Dels tycker jag synd om dem. Den rådande ur hand i mun förståelsen för privatekonomi är begränsande och de hade tydligen ännu inte kommit till insikt om vilka möjligheter som finns bakom knuten om en bara får kontroll över sin privatekonomi. Så för att släta över den konstiga stämningen började jag pladdra och hörde tillslut mig själv säga att vi, för att få råd med den gemensamma ledigheten, ”flyttat från en trea till en tvåa”. Sanningen är ju att vår flytt medfört högre kostnader och dessutom stora flyttkostnader men att vi kan vara lediga tillsammans ett halvår för att vi inte konsumerar så mycket. Men jag ville att det skulle kännas bättre. För dem. Och det gjorde det kanske, men det fick också oss att framstå som idioter och latmaskar som bytt bort ett barnrum till vår son för att slippa jobba. Och det lilla frö av eftertänksamhet som vi kanske lyckades plantera hos dem i början av samtalet, det var garanterat borta.

 

 

Minimalism som ett verktyg att vara människa

Vi människor är fantastiska. Vi har skapat helt makalösa hjälpmedel för vår vardag, vi reser till varandra över hela jordklotet och kommunicerar med varandra över internet. Vi har enorm samarbetsförmåga. Men i den här utvecklingen så är det som att vi tappat bort våra grundläggande behov; vi behöver äta mat som ger oss näring, vi behöver använda våra kroppar, vi ska kunna sova, vi ska kunna reproducera oss, höra till en grupp och odla våra mänskliga relationer. I Sverige har var tredje person sömnproblem, var femte par har någon gång svårigheter att bli med barn och nästan varannan svensk är överviktig. Vi har tappat bort oss själva.

En av anledningarna till att jag har fastnat för minimalism som idé är att den hjälper mig se det här mönstret och våga ta analysen på allvar. Vi ska kunna röra oss och sova gott! Hälsa och själsligt lugn är så väldigt mycket viktigare än att konsumera nya saker, ändå är det lätt att prioritera tvärt om. Tycker du också att det är lätt att glömma bort de egentliga prioriteringarna, eller håller du dig på banan även i de små vardagliga valen?