Minimalism

Ironiskt nog har jag lägenheten full av packade flyttlådor när jag nu vill ge mig i kast med att beskriva vad som är minimalism för mig.

I förmiddags läste jag lite i en gammal dagbok och fick bekräftat att min minimalistiska resa började för flera år sedan. Jag hade redan då känslan av att vara överväldigad, att inte få ordning. Sedan dess har jag agerat och jag är övertygad om att det gjort mig till en lugnare person. Det började med sakerna – så mycket saker! När jag började rensa kändes det som att jag hade saker överallt och det hade jag antagligen också. Att rensa – de-clutter – är som att skala en lök. Just när man är klar med en vända inser man att det är hög tid för en till.

Det har tagit och tar tid. För saker tar tid från en – att hitta i affären eller på nätet, att införskaffa, att göra plats för, att göra rent, att plocka undan, att ersätta, att laga och slutligen också att göra sig av med. Många familjer, min egen inräknad, ägnar en ansenlig del av sin tid tillsammans åt att städa och på andra sätt se över sina saker. Den tiden vill jag hellre lägga på annat.

Saker kostar pengar, som i mitt fall intjänas på ett tämligen färglöst kontor i en tegelbyggnad. Den tiden vill jag inte byta mot saker som inte tillför värde till mitt liv. Ägande kan dessutom innebära att man tillbringar färglösa kontorstimmar för att betala för en stor bostad, som man egentligen behöver bara för att förvara saker. Vilken mardröm! På något sätt verkar det som att ju mer prylar man har, desto mer anser man sig plötsligt också behöva. Att man inte äger en viss pryl kan i ens reklammanipulerade hjärna vara fullgod anledning att köpa just en sådan. Vi är så vana vid att marknaden skapar behov åt oss att vi knappt längre reflekterar över det, vilket skrämmer mig.

Något som skrämmer mig än mer är hur den nordeuropeiska livsstilen påverkar miljön. Det spelar ingen roll att vi äter ekologiskt, kör hybridbilar och källsorterar (även om det förstås är bra) om vi fortsätter att konsumera som idag. Jag vill vara en del i framtiden där vi tar det vi behöver istället för så mycket vi kan.

I min minimalistiska utveckling står nu tiden i kalendern och känslan av att vara i nuet på tur. Jag har alltid varit en tidsoptimist av rang, kommer ofta försent och har hundra järn i elden samtidigt. Ibland frågar vänner hur jag hinner allt och svaret är att jag inte gör det. Min inte så blygsamma förhoppning är att en utrensning i kalendern, av dåliga vanor, mentala begränsningar och tidsslukande ”pacifiers” kan göra att jag får möjlighet att göra allt det jag vill utan förseningar och stress.

Så vad är det då jag vill? Jag vet inte exakt, men tror jag är något på spåren. Jag vill ägna mig åt kreativt skapande, djur och natur och åt att påverka världen så att den blir en bättre plats för människor. Ungefär samma saker som när jag var 7 år alltså.

För att åter använda mig av den välkända symboliken i ekorrhjulet så handlar minimalism för mig om att påverka det där nedriga hjulet. Att välja ett litet hjul snarare än ett stort. Ett hjul som kräver mindre snabba fötter för att få runt. Ett hjul med en delvis självsnurrande mekanism, som är så lätt att det går att då och då kliva av och sätta sig i gräset med en kopp kaffe och en apelsin.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s