Är alla side hutles ekonomiskt försvarbara?

För ett par år sedan hade jag fler projekt igång av side hustle-karaktär. De ligger nu lite på is och jag satsar istället på att försöka lösgöra mitt beroende av lönearbete snarare än ökade inkomster. Men något som jag tycker är mysigt att göra är att sälja mathantverk på marknader. I söndags bar det av på julmarknad tillsammans med min mamma och bebis i sele på magen. Jag hade bara bakat lite kakor och gjort nyponmarmelad och smulat ner lite av min torkade chili till chiliflakes. Det var ungefär det som tiden och orken räckte till denna gång.

Ekonomin i detta är ju ytterst sparsam, men det är en social aktivitet där en känner att en är PRODUCENT istället för konsument. Jag hade såklart med eget kaffe, vatten och knäckemacka och undvek på så sätt att spendera mina intjänade kronor på julfika. Kakorna kostade ca. 30 kr att göra och inbringade 160 kr. Marmeladen med nypon, äpple och kanel kostade bara några kronor eftersom huvudingredienserna plockats i naturen och den inbringade 250 kr. Totalt således 410 kr med avdrag för 60 kr som jag bidrog med till avgiften för att sälja på marknaden. Vinst: 320 kr. Alltså ca. 5-10 % av familjen matkostnad i mataffär på en månad. Inget att fnysa åt, sett ur det perspektivet.

De som mer eller mindre livnär sig på att åka runt och sälja på marknader brukar ju kallas för knallar. Jag skulle nog tycka det kändes traggligt att göra för ofta, eftersom förtjänsten sett till jobbet det innebär är liten, men de gånger jag haft en trevlig dag och fått ihop över tusenlappen eller ännu mer har det känts värt och ett roligt side hustle.

Skulle du kunna tänka dig att vara ”knalle”? Eller har du något annat side-hustle som kanske inte är ekonomiskt försvarbart men som du ändå tycker det är värt att ägna sig åt? 

chiliflakes
Chiliflakesen gick inte åt, vilket förvånar mig lite, utan får bli gå-bort-presenter under julen
Annonser

Skogen bjuder till krans

julkrans

 

När jag var på den lokala handelsträdgården för att köpa sättvitlök hade de fantastiskt utbud av dörrkransar. Och säljarna var inte alls dumma! Utanför ingången hade de sina färdiggjorda där en liten kostade kanske 295 kr och en riktigt maffig 450 kr. En gick förbi och tänkte ”ååååååååå vad fiiiina men fyyyyyy vad mycket pengar”.  Precis innanför dörrarna kom sen tricket för där fanns DIY-prylarna. Kanelstänger, kottar med guld, bjällror och oemotståndliga glitterrådjur för 5-50 kr. Vad händer i ens hjärna? Jo en tänker ju att en är EXTREMT sparsam och smart om en köper egna glitterrenar och gör en egen krans! Så även jag. Men jag hann ta mitt förnuft till fånga och inse att jag stod i begrepp att byta min livsenergi mot mys som finns gratis att hämta i skogen. Under den dagens skogspromiss med hunden samlade jag på mig diverse och fick till en inte riktigt lika fin krans, men väl gratis. Treåringen blev imponerad också vilket var en bonus. Dessutom var det kul! Och med två små har en ju kanske en kvart för sånt här pyssel, så fort gick det också.

Har ni något mysigt pysseltips inför jul?

Önskar er en fin andra advent!

Frugala kulturtorsdagar

Eftersom jag är föräldraledig går mitt äldre barn inte heltid på förskolan. Dels får vi inte timmarna och dels vill jag gärna passa på att umgås med honom. På fredagar är han med sin mormor, men torsdagarna är mina att indoktrinera honom helt fritt. Några veckor har vi (jag) förberett lunch och så har vi knatat till bussen mot den stora staden Stockholm och gått på museum. Det är mycket restid för tiden som det museets, men värt!

En tripp av detta slag skulle lätt kunna bli rätt dyr. En skulle kunna packa vagnen med klämmisar och ekobananer, köpa kaffe och snacks och lunch ute. Vi skulle kunna ha tagit bilen och betalat parkeringsavgift och sen välja det museum som treåringen allra helst skulle vilja (typ Tom Tits eller möjligen Polismuseet). Då hade vi betalat hundratals kronor för utflykten. Men nu blir det naturligtvis inte så, för jag har blivit närmast manisk i att få mycket värde för så lite pengar som möjligt.

Inträde
Till skillnad från min äldsta son så vet ju jag att han kommer orka museum i en dryg timme och att själva innehållet på aktiviteten inte spelar sådär extremt stor roll. Det är spännande att gå i stora pampiga korridorer och träffa andra barn på barnutställningarna, och det finns alltid saker att prata om. Så därför kommer vi att besöka alla Stockholms museer med gratis inträde minst två gånger innan jag börjar pröjsa för inträdet.

Mat
För någon månad sedan inhandlade jag en mattermos på IKEA för 99 kr. Tanken är att jag ska kunna ha med varm mat på tåget när jag reser i jobbet under våren. Men den där termosen har redan betalat tillbaka sig själv sjufalt. Där langar jag ner gårdagens micrade rester och kanske en klick smör, så äter jag och treåringen med varsin gaffel rätt ur när vi blir hungriga. Senast, när vi var på Nationalmuseum som just nyöppnad, satt vi och åt korvlåda och tittade på kön till restaurangen där folk stod i gott och väl 45 minuter innan de fick äran att spendera sina surt förvärvade slantar på överprissatt lurre. Kaffe och vatten är självklart med också. Som snacks att plocka fram som en drömmamma under bussfärden om det bli kö eller så har jag med äppelklyftor. Äpplen tröttnar en aldrig på!

Transport
Att åka buss med barnvagn är gratis. GRATIS!!! Därför åker vi inte direkt in till stan utan en omväg på kanske 15 minuter för att slippa tunnelbana där en måste betala (ogillar dessutom tunnelbana så det är win-win). Det gäller att byta buss på rätt ställen, så en inte råkar på en sån galen kontrollant i gul jacka (finns på t.ex. Odenplan) som tar betalt även av de som går på bussen mitt i. På hemvägen brukar dock orken tryta hos de små och då får en ju tyvärr leka vuxen och ta det rimliga beslutet att betala 31 kr för att kunna åka raka vägen hem.

Så -heldagsutflykt med upplevelseexplosion av det kulturella slaget för 31 kr. 31 kr är ju tyvärr mer än 0 kr men eftersom det blivit så varje gång vi gjort denna typ av besök har jag börjat räkna med det. Och får säga att jag ändå är rätt nöjd.

 

utflykt
Nationalmuseum – vackert, fin barnutställning och GRATIS

Pallar ni mer äpplen efter detta år?

Ingen frugal person har väl rimligen undgått att 2018 varit ett äppelår utan dess like? Vi har visserligen två äppelträd i vår miniträdgård, det ena planterat till äldsta sonens ära på hans dop, men de har inte börjat ge frukt än. Däremot svämmade vår närmiljö över av oätna äpplen denna höst. Många grannar ställde ut korgar med varsågod-att-ta-skyltar och när jag väl fick upp ögonen upptäckte jag hur många äppelträd som står på allmänna ytor. Kanske tidigare trädgårdar där bara äppelträdet finns kvar. Tror tyvärr inte en får ta frukt från träd men moraliskt sett har jag inga problem med ett sådant lagbrytande.

Jag har under hösten pallat så mycket äpplen jag bara hunnit med! Tagit lilleman i bärsele och forslat hem i vagnen. Mustade runt 100 kg på musteri vilket tyvärr inte är någon frugal historia (de tar faktiskt hutlöst betalt!) men väl en historia om att ta tillvara tillsammans med andra i sin lokala miljö.

Har också varit förbi en vän som inte orkat ta om hand alla sina äpplen. Så har jag byggt en torkställning som hängs upp i fönstret på en galge och där torkar nu ett ytterligare gäng. Torkade äpplen är smart för de håller hur länge som helst, kan åka ner i bröd och mysli (orka göra tyskt u med prickar) och direkt i fil eller efterrätt och smakar som godis om en äter de som de är.

Det har även blivit smörstekta kaneläpplen med vispgrädde, fläskgryta med äpple, äppelkräm, äppelbröd, infrysta äpplen, äppelsallad, äppelkaka och äppelbuljong (äppelskrutt fick koka med benen från fläsklägg). Säkert ytterligare som jag nu glömt. Hunden, som äter allt utom ruccola, har även fått sin beskärda del såklart.

pallaäpplen
Pågående pallning
frugalekorre
Treårings favvomellis: äppelklyftor. Självklart serverade i skål i form av ekorre, för att påminna oss om den minimalistiska resan. 

#bilfrivardag

Lobbar för att vi ska bli bilfria här hemma. Möter visst motstånd varför jag nu så långt det bara är möjligt försöker undvika att använda den rullande plåtburken. Inför flytt med utrensning och flyttkartonger och gräva upp kompost och inreda fler garderober har mitt bilmotstånd bjudit på vissa utmaningar. Men inget är omöjligt! Detta gäller bara att dokumentera väl och se glad ut.

 

bilfri
Barnstol i lagom storlek för treåring och för barnvagnstransport
bilfri
Trådback bortskänkes i lokala köp/byt/säljgruppen – fruminimera och bebis rusar dit och sliter åt sig

Repa upp och bruka åter

För att få tag i billigt garn använder jag mig av den beprövade metoden ÅTERBRUK. Först shoppar jag billiga kläder second hand av kvalitetsgarn som jag synar i sömmarna (bokstavligen) för att försäkra mig om att de är stickade i ett stycke och inte klippta. Sen börjar den underbart långsamma processen att noppa av, repa upp, harva, tvätta, torka och nysta om garnet. Nedan lammulltröja håller i detta nu på att bli en mönstrad, finstickad femtiotalshistoria.

Folk som inte stickar och syr tror ofta att en sparar pengar på att skapa sina egna kläder men tyvärr är det ofta dyrare om en köper garn och tyg i butik för ändamålet. Ett nystan lammull kan kosta allt från ca. 30 kr och för en tröja stl S krävs kanske tio nystan. Genom att istället hacka garnbiznizen får jag ut flertalet nystan till priset av typ två. I detta fall kanske tio nystan för 60 kr. Och så tar det en himla massa tid, vilket bara är ett plus eftersom jag under hela processen riktigt myser över att lura systemet. Att lura det här skitsamhället är nog mitt bästa mys trots allt.

 

ursprungströjan
Märklig kofta i lammull
torkandegarn
Garn på tork med galgar som vikt för att rakas ut

Prettominimeras favoritnjut

Jag har tidigare beskrivit hur mycket jag njuter av att lura systemet men det finns faktiskt också shopping jag riktigt njuter av. Nämligen icke-shopping. På samma sätt som frihetsmamman njuter av shopping i sitt eget hem njuter jag av icke-shoppande i affär. En särskilt njutbar icke-shopping är shoppandet av så kallade klämmisar. En klämmis är en påse i plast som innehåller fruktsocker (och kanske guld? ett antagande baserat på klämmispris) som en stoppar i munnen på sitt barn när hens humör dippar, vilket kan vara ett par timmar efter senaste klämmisintag.

En familj jag känner hävdar starkt att veganism är vägen mot lycka och hållbart samhälle och de är storkonsumenter av klämmisar. Det skulle jag kunna skriva mycket om och det hade jag inte tänkt göra men om jag ändå gjorde det skulle det handla om riktig mat, fett och balanserat blodsocker.

Hur som helst så har jag på öppna förskolan förstått att klämmisar är omåttligt populära och lösningen på ledsna ögon och trötta skrik. Själv har jag aldrig köpt en klämmis och ämnar inte göra det i framtiden heller. Och tur är väl det, för en sådan ekoslurk socker kostar nämligen 18 kr. Jag går förbi hyllan i affären och njuter så mycket att jag till och med måste fotografera ickeshoppingen, för att kunna plocka fram och njuta en grå dag då jag faktiskt tvingas köpa mat till mina barn (ej klämmas) på riktigt.

 

njutaavoshopping